Note: This work was first published in 1963, less than 70 years ago. Contributor Gustaf Wingren died in 2000, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sveriges ställning i den evangeliska kristenheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han säger, att »Sveriges majestät och Guds kyrka, som
därutinnan vilar, äro väl värda, att man därför molestier, ja,
själva döden lider». De två kunna för honom ej åtskiljas.
Men till tanken på dessa två knyter sig hos honom
oupplösligt en annan av hans ledande tankar. Vi uttrycka även den
i första rummet med hans egna ord: »Konung och ständer,
högre och lägre, företräda tillhopa i Guds stad det
konungsliga höga majestät.» Det är den gamla germanska
statstanken — allas samfällda ansvar inför Gud, under
lagen såsom den högste härskaren, med konungen i spetsen,
för rikets angelägenheter — som här kommer till uttryck.
Den hade i Sverige, tack vare framför allt den
omständigheten, att Sveriges bondeklass aldrig hemfallit under
livegenskapen utan alltid såsom fria män haft sitt ord med i
rikets angelägenheter, alltid förblivit levande, men har av
Karl IX och Gustaf Adolf med en medvetenhet som aldrig
förr bejakats och genom reformationen väckts till nytt liv.
Blott om man sammanhåller dessa två solidaritetstankar —
solidariteten mellan Sverige och den evangeliska kyrkan å
d£n ena sidan, hela folkets solidaritet i ansvaret för bådas
sak å den andra — förstår man rätt de tankar, som buro
Gustaf Adolf. Men medvetandet om denna dubbla
solidaritet var inte blott hos honom levande, det hade verkligen
vid denna tid i hög grad genomträngt hela folket. Det tar
sig ibland yverborna uttryck, i tron på en Sverige framför
andra folk tillkommande, alldeles speciell kallelse. Men
man må förlåta sådana drömmar inför åsynen av den enkla
kallelsetrohet, i vilken arbetet därhemma i alla stånd
fylles, och den knotlösa villighet, varmed de i stort sett bringa
sitt offer för fullgörandet av dén gemensamma
kallelsegärningen därute. Har reformationen givit Sverige dess enig-
75
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
