Note: This work was first published in 1963, less than 70 years ago. Contributor Gustaf Wingren died in 2000, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sveriges ställning i den evangeliska kristenheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ver varit, så haver provinsen sig efter muterat. Men vi,
Gudi lov, hava härtill stått väl. Haver magistratus velat
gjort, som honom intet borde, have clerus hållit
magistra-tum tillbaka; magistratus haver ock hållit clerum i sikte
uti dessa hundra år.» Slutet blev, att planen på ett
consis-torium generale förföll. Och därvid har det ock till denna
dag förblivit. Ännu alltjämt finns det mellan de lokala
stiftsförvaltningarna å ena sidan och riksministeriet å den
andra intet mellanled i form av ett statligt kyrkligt
centralorgan. Den lokala kyrkliga förvaltningen och därmed den
egentliga inre ledningen av kyrkan ligger följaktligen hos
de tidigare karakteriserade domkapitlen med biskoparna i
spetsen.
Att den självständiga ledareställning, som härigenom
bevarats åt biskoparna, i huvudsak varit till kyrkans gagn
—-öm den skulle vara det även för andra kyrkor, är ju eii
helt annan fråga — därom tror jag, att i Sverige full enighet
råder. Förvisso har biskoparnas ledning ofta varit
bristfällig, och av Uppsala mötes frimodiga ande har ofta föga
varit skönjbart. Men i stort sett har dock denna ordning
tillsammans med det förut påpekade demokratiska draget
bildat en motvikt mot det eljest starkt utpräglade
statskyrkliga draget. Den har i sin mån skyddat kyrkan för
faran att identifiera sig med en viss partiriktning. Detta
har icke varit utan betydelse för abetarvärldens ställning
till kyrkan. När första gången några präster gingo in i det
socialdemokratiska partiet, väckte detta visserligen ett visst
uppseende. Men deras rätt därtill bestreds aldrig. Framför
allt har denna ordning varit ett värn mot kyrkans
byråkratisering. Den har bidragit till att hålla tanken på det
lutherska idealet om »det andliga regementet» eller kyrko-
84
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
