Note: This work was first published in 1963, less than 70 years ago. Contributor Gustaf Wingren died in 2000, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sveriges ställning i den evangeliska kristenheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
regementet såsom ett regemente icke »med svärdet», den
formella rätten, utan med »ordet», med andra ord såsom
ett utvidgat själasörjarämbete, vid liv. Rätten har helt visst
en plats även här, men, om det inte gäller rent yttre ting,
såsom blott på sin höjd en ultima ratio, som i alla interna
frågor får tillgripas först när det fria, själavårdande
»ordets», det personliga samtalets o. s. v. medel förgäves
prövats. Här ligga biskopens egentliga och svåraste uppgifter,
här ser man också bäst, vad det innebär, att icke en jurist
utan en präst står i spetsen för domkapitlet.
Särskilt tydligt framträder detta måhända på
lärofrågornas område. Någon läroprocess har knappast på de sista
hundra åren förekommit i Sveriges kyrka. Men även eljest
framträder en allt starkare motvilja mot att använda
rättsåtgärder av någon som helst art, om än blott genom att
vägra full kyrklig medborgarrätt, som medel för
kyrkotukt. Det saknas ju ej ivrare, som i allt detta se blott tecken
på ömklig slapphet och ljumhet. Måhända har även
stundom bakom denna hållning dolt sig en benägenhet, som
ligger blott alltför nära till hands för oss svenskar,
benägenheten att till varje pris söka undvika strid. Men att den i
grunden icke är uttryck för svaghet utan för styrka, det
ser man bäst därav, att den i princip förfäktades redan av
de väldiga kyrkomännen under 1600-talet mitt i all deras
på många punkter för oss outhärdliga hårdhet i metoderna.
Karakteristiskt är också, att det vid de ovan omnämnda
förhandlingarna i det nutida kyrkomötet angående
bekännelsefrågan i främsta ledet var en grupp kraftiga och
utpräglat konservativa biskopar, som förde den inre
frihetens talan i fråga om ställningen till bekännelsen.
Den svaga punkten i den svenska kyrkans organisation
85
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
