Note: This work was first published in 1963, less than 70 years ago. Contributor Gustaf Wingren died in 2000, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sveriges ställning i den evangeliska kristenheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sig över hela vårt land och för sig bl. a. erövrat en av våra
främsta diktare, Sven Lidman. Den andra, lugn men
stark och bred, leder tillbaka till den gamla kyrkan. Den
gör sig känd i alla klasser, från den högsta till
arbetarklassen.
När jag för några år sedan hade att från alla präster i mitt
stift infordra redogörelser för det religiösa läget,
vitsordades det så gott som undantagslöst, att man numera, om
man bortser från den mycket bullrande men föga
betydande kommunistiska rörelsen, knappast någonstädes inom
arbetarvärlden möter någon egentlig kristendoms- eller
kyrkofientlighet och att man inom arbetarklassen lika litet
som i andra folklager längre kunde tala om någon enhetlig
ståndpunkt i dessa stycken; här som eljest funnes alla
ståndpunkter representerade. Ofta jämförde man
arbetarklassen med de högsta sociala lagren, och omdömet utföll
då ofta så: på båda hållen nästan aldrig fientlighet; inom
båda däremot mycket ofta ren likgiltighet — ett varmare
intresse kanske snarast oftare inom arbetarvärlden. Nu får
man naturligtvis akta sig för att lägga in för mycket i detta.
En siffra är nog för att visa, hur litet skäl det finns att
sjunga segersånger. Än i dag kan det i utpräglade
industriförsamlingar hända, att vissa år ända upp till 40 % av
barnen lämnas odöpta. Dock bör här tilläggas, att de odöpta
ej sällan komma åter vid konfirmationen och då döpas. Det
är en konsekvent tillämpning av principen: religionen en
privatsak. Barnen böra själva få avgöra. Men man ser i regel
gärna, att de komma till kyrkan.
Om rörelseriktningen kan i varje fall intet tvivel råda.
Frågar man efter drivkrafterna därbakom, så äro de delvis,
men blott delvis, av rent religiös art. Det allmänna upp-
95
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
