Note: This work was first published in 1963, less than 70 years ago. Contributor Gustaf Wingren died in 2000, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sveriges ställning i den evangeliska kristenheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det, för att rätt förstå den, fasthållas, att dess ursprung låg
på det rent religiöst individuella området, i en ny och
fördjupad upplevelse av det gamla evangeliet om syndernas
förlåtelse, av kärnpunkten i Luthers förkunnelse. Snart fick
dock rörelsen sin egentliga inre samlingspunkt i vad man
kallade »kyrkotanken». Den innebar ej något nytt
kyrkobegrepp el. dyl. utan betydde närmast helt enkelt tanken
på den gamla svenska folkkyrkan. Det var kärleken till
denna kyrka, som med verkligt elementär kraft — den som,
såsom jag, var med från början glömmer det aldrig — bröt
sig igenom. Mot mycket i dess liv och ordningar ställde
man sig kritisk, men bakom allt det skröpliga upptäckte
man en oanad rikedom, och därtill knöt sig en tro av
stundom nästan översvinnlig djärvhet på denna kyrkas framtid.
I det av rörelsens egentlige ledare, rektor M. Björkquist,
formulerade lösensordet: Sveriges folk ett Guds folk, låg
det likasom en genklang från Uppsala mötes dagar. Så stark
var de nya tankarnas makt, att man kände det som ett inre
tvång att draga ut på vad man kallade ett korståg för att
runt Sveriges bygder bära ut budskapet om den rikedom,
som låg gömd i den så ofta föraktade folkkyrkan.
I denna rörelsens inriktning på kyrkotanken låg
emellertid på intet sätt ett överglidande från det religiösa till
det kyrkopolitiska området el. dyl. Det utmärkande för den
var och är fastmer den konsekvens, varmed den i
förhållande till folkkyrkan sökt genomföra de rent religiösa
synpunkterna, i synnerhet den omedelbara förbindelse, som
den just på den punkt, mot vilken de frikyrkliga rörelserna
i främsta rummet riktat sitt angrepp, förstått att uppdraga
mellan folkkyrkans yttre organisation och den allra
innersta kärnan i dess religiösa förkunnelse, evangeliet om syn-
7 —Billing
97
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
