Note: This work was first published in 1963, less than 70 years ago. Contributor Gustaf Wingren died in 2000, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sveriges ställning i den evangeliska kristenheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vid sidan av Rosenius’, och såväl där som i de
waldenströmska kretsarna har Luthers huspostilla vid sidan av de
speciella ledarnas skrifter ofta varit den mest brukade
andaktsboken. Alla mera betydande religiösa rörelser av inhemskt
ursprung ha sålunda, även där de försvagat kyrkans
ställning, snarast bidragit att stärka det lutherska draget.
Annorlunda förhåller det sig givetvis med de utifrån
kommande sekterna. Men svårligen kommer någonsin en
religiös riktning, som ej bär luthersk prägel, att kunna få ett
djupare fäste i Sveriges folk. Den omständigheten, att
lutherdomen i Sverige aldrig blivit en partisak, har även
åstadkommit, att den aldrig i samma grad som väl på andra
håll blivit ortodoxt förbenad, och att huvudvikten
alltmera avgjort lagts på de bärande grundprinciperna:
evangelium om den oförtjänta nåden, den evangeliska frihetens
ande och den religiösa innerligheten. Och i denna allmänna
mening kan det sägas, att den lutherska »andan» i sin
motsats mot den romerska ofriheten å ena sidan, det ensidigt
utåtriktade reformerta väsendet å den andra avgörande
präglat hela den svenska andliga kulturen.
Ett symboliskt uttryck för hur djupt lutherskt och
svenskt genomträngt varandra ligger i den plats, som
Luthers egen gestalt och personlighet intar i det svenska
folkmedvetandet. Den torde i sitt slag vara utan motstycke.
Det gäller ju dock här en man, som närmast hör ett annat
folk till. Men frågar man, vilken av det förgångnas
gestalter, som djupast bränt sig in i det svenska folkets minne,
så måste utan tvekan tysken Luther nämnas vid sidan av
två svenskar. Den allra främsta platsen intar, om jag inte
ser fel, inte Gustaf Adolf, som man kanske skulle ha
väntat, men väl en annan svensk kungagestalt: storhetstidens
ioo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
