Note: This work was first published in 1963, less than 70 years ago. Contributor Gustaf Wingren died in 2000, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den religiöst motiverade folkkyrkotanken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i mycket nära förbindelse med staten. Men förhållandena
kunna ju växla, och det är, som det heter i
kyrkolagsutskottets betänkande, givet, »att det från kyrkans sida är
nödvändigt att sträva efter att allt som hindrar hennes
handlingsfrihet i religiöst hänseende eller hennes konsekventa
utformande av sin karaktär som religiöst samfund må
undanröjas». När jag läst denna sats, som återfinnes i det
väsentliga lika i motionen, har jag tänkt på min gamle far
och undrat, vad han skulle säga om denna sats. Han
brukade säga, att »så länge kyrkan ännu kan fritt predika
evangelium, så länge skall den icke tänka på någon brytning
med staten». I själva verket ligger häri i huvudsak
detsamma som vi ha uttryckt på ett annat sätt. Men det är en
skillnad. Det är en mera aktiv hållning som här i motionen
anbefalles åt kyrkan. Hans uttalande var grundat på »den
stora fakultetens» traditioner. Man ansåg då, att kyrkan
icke bör taga något initiativ, förrän det blir omöjligt för
henne att förkunna evangelium och att rätt utdela
sakramenten. Nu är det väl emellertid så, att detta aldrig kan
helt omöjliggöras för henne, och redan därför synes det
mig, att det är exaktare att säga, att är det någonting, som
hämmar eller fördunklar, på något sätt, hennes karaktär
av ett religiöst samfund, så måste man med all makt
försöka få det rättat, men icke gå ett steg längre. Först om det
visar sig omöjligt att här få någon rättelse, upprullas
frågan om vad man med ett dunkelt uttryck kallar
»skilsmässa mellan stat och kyrka» — ty full skilsmässa kan det
aldrig någonsin bli.
’ Därtill kommer då det, att det ägt rum en stark
utveckling sedan den stora fakultetens dagar, då Boström gav
uttryck åt en statsuppfattning, som ganska nära harmonie-
7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
