Note: This work was first published in 1963, less than 70 years ago. Contributor Gustaf Wingren died in 2000, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kyrka och stat i vårt land i detta nu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KYRKA OCH STAT I VÅRT LAND I DETTA NU
Den överskrift jag valt för mitt föredrag har, såsom jag icke
utan en viss pinsam känsla märker, råkat få ett sken över sig
av en nästan ansträngd strävan efter aktualitet — som ville
jag säga: här skall inte bjudas på gammal skåpmat, utan det
allra nyaste nya. Så starkt har jag skenet emot mig, att jag
fruktar, att jag knappt blir trodd, när jag säger, att det blott
är ett sken. Jag får därför lov att med några ord förklara,
hur saken hänger samman.
Det var på hösten förra året (1936), när jag efter
hemkomsten från kyrkomötet började i all stillhet förbereda mig
för vårt stundande prästmöte, som jag i mina tankar åt
ämnet för mitt inledningsföredrag gav den formulering, det
sedan fått behålla. Och allra närmast var det intrycken från
det nyss avslutade kyrkomötet, som därvid stodo bakom. När
jag tänkte tillbaka därpå, var det intet som så slog mig som
det fullständiga lugn som rådde på detta frontavsnitt,
frånvaron av varje känsla av att problemet om kyrka och stat
för vårt lands vidkommande skulle »i detta nu» på något
sätt vara aktuellt. Den s.k. biskopsmotionen av år 1929, kring
vars program kyrkomötet dock då samlade sig, var som
bortglömd, de små framstötar i dess riktning som försöktes
avvisades alltigenom: man var belåten med vad som var och
tänkte med Bismarck: Quieta non movere. Och överallt även
utanför kyrkomötet mötte jag samma syn på läget, samma
känsla av att vi i detta stycke likasom i andra — såsom det
ständigt på nytt av besökande främlingar inskärpes hos oss
128
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
