Note: This work was first published in 1963, less than 70 years ago. Contributor Gustaf Wingren died in 2000, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kyrka och stat i vårt land i detta nu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förlåtelsens, den universella, förekommande nådens tanke
till kyrkan i dess vida folkomspännande organisation —
folk kyrkan. »Folkkyrkan är syndernas förlåtelse» — så
uttryckte jag det en gång (Huskvarna 1909) i ungdomligt
överdåd och den första upptäckarglädjens översvall. Det var
ju menat som en paradox, och att det blev grymt
missförstått, behöver knappast sägas. Man inlade rent av däri något
av det romerska: extra ecclesiam nulla salus. Paradoxen
mildras ju genast något, om man i sället för »syndernas förlåtelse»
sätter in: »den universella nåden». I folkkyrkans yttre,
folkomspännande universalitet avspeglar sig nådens inre
univer-salitet. Waldenström hade nyss talat några försmädliga ord
om den svenska statskyrkans »geografiska» gränser. En
kyrka, om vilken man kan säga, att den gränsar i öster till
Östersjön, i väster till Kattegatt och Kölen och omsluter
hela den »obestämda folkmängd», som bygger och bor inom
vissa yttre gärdsgårdar, såsom visst uttrycket föll — det är
ingen kyrka utan blott ett stycke av staten. Vi replikerade:
En sak, en enda finns det dock, om vilken vi veta, att den
för alla, trots alla fundamentala olikheter, inom dessa
geografiska gränser, i denna obestämda folkmängd, är gemensam,
nämligen att alla äro föremål för Guds universella nåd, och
alla äro i lika mån i behov därav. Lika visst som alla bo inom
dessa geografiska gränser, lika visst bo de inom gränserna
för Guds nåd. Och att sörja för, att detta också blir för
dem märkbart och medvetet, att Guds nådestillbud — hur de
sedan må mottaga det — såvitt möjligt når fram till dem
alla och att de alla, närhelst sedan ett behov av denna
till-bjudna nåd vaknar hos dem, veta vart de skola vända sig:
ha en kyrka att gå till, där de alla ha samma självskrivna
rätt till sin plats, som barnen i sitt hem, och där de kunna
33
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
