Note: This work was first published in 1963, less than 70 years ago. Contributor Gustaf Wingren died in 2000, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kyrka och stat i vårt land i detta nu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Detta är det till sist som stått bakom, ända från Ansgarius’
första kyrka i Birka och till de nya kyrkor på platser, som
förut ej ägt sådana, om vilka jag i min ämbetsberättelse skall
berätta.
Man talade och talar ofta om ungkyrkorörelsens
kyrkoromantik. I stort sett, det vågar jag bestämt hävda, med orätt.
Det var när man om denna ringaktade kyrka talade, såsom
jag i det föregående talat, icke romantik utan fastmer en
djupare blick in i verkligheten, en dristigare realism än vad
man var van vid. Men visserligen kunde det lätt bli blott
romantik. Och det blir detta i samma ögonblick som man
förgäter, att denna religiösa motivering, på samma gång som
den anger vad folkkyrkan till sitt innersta väsen redan är,
dock tillika och väl i första hand betecknar ett ideal, som
ännu icke på långt när är förverkligat, men som den måste
sträva efter att förverkliga. Det glömde man verkligen inte
i ungkyrkorörelsens första dagar. Det var en total
kyrkolivets förnyelse, som man hoppades på, och lösenordet
»Sveriges folk — ett Guds folk» ville väl i allra första hand vara
en appell, som ville väcka allt kyrkofolket till insikten om
behovet av en sådan förnyelse. Senare har det väl emellanåt
hänt, att man alltför mycket skjutit denna sida i
bakgrunden. Hur som helst: för min egen del måste jag bekänna, att
jag blivit alltmer ömtålig för varje utveckling av denna vår
kyrkosyn, som väsentligen stannar vid eller alltför länge
dröjer vid det första momentet. Och går jag till mitt eget
lösenord: den religiöst motiverade folkkyrkan, har det gått mig
så, att tonvikten år för år alltmer kommit att ligga på det
första ledet: den religiöst motiverade. Naturligtvis betonar
jag också alltjämt: folkkyrkan. Vid folkkyrkan håller jag
alltjämt oryggligt fast, och jag menar ju, såsom av det före-
139
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
