Note: This work was first published in 1963, less than 70 years ago. Contributor Gustaf Wingren died in 2000, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kyrka och stat i vårt land i detta nu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men i en folkkyrka är det väl dock en annan, en rakt
motsatt fara, som kanske alltid men i varje fall »i detta nu» är
den närmast liggande — den att, för att uttrycka det skarpt,
låta folket vara det primära och det normgivande också i
förhållande till eller i stället för evangelium. Vart man
kommer, om man konsekvent och medvetet följer den tendensen,
det kunna vi studera i vårt stora södra grannland — jag har
mer än en gång, när jag läst teologiska försök att
rättfärdiga detta folkkyrkoideal, ryckt till som inför ett piskrapp,
när argumenteringen stundom kondenserats i slagord som
frapperande erinrat om vårt gamla lösenord: Sveriges folk
— ett Guds folk. Någon som helst tendens i den riktningen,
allra minst i riktningen mot att göra vårt folk till ett
framför andra privilegierat folk, fanns ju från vår sida — det
kunna vi tryggt försäkra — icke. Men för en kyrka, som
lärt sig älska just det folkomspännande draget i dess
organisation, ligger frestelsen nära, närmare, tror jag, än vi ana,
att gå åtminstone något litet steg i den riktningen, att för att
få rum för alla och bevara anknytningspunkter till alla
pruta av något litet på själva sitt budskaps religiösa karaktär,
nöja sig med den yttre universaliteten, även där den ej kan
motiveras med, kanske kommer i motsats till budskapets inre
universalitet. Jag tänker här ännu ej på de reformprojekt i
sådan anda, som på senare tid sett dagen, utan på den
ständigt, i kyrkans och prästens vardagsliv mötande frestelsen
i samma riktning. Vill man se, huru nära den ligger, har man
att taga hänsyn ej blott till folkkyrkans folkomspännande
karaktär, utan också och väl i första rummet till dess
uppgift såsom tillvaratagare och vårdare av allt som ännu
finnes kvar av gammal, kyrkligt präglad folksed. I den
aktsamma anknytningen till dylik sed ligger kanske det för folk-
142
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
