Note: This work was first published in 1963, less than 70 years ago. Contributor Gustaf Wingren died in 2000, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kyrka och stat i vårt land i detta nu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och stat. Exemplet är lärorikt på mer än ett sätt: det lär oss
bl.a. att det alls ej är sagt, att faran för förvärldsligande eller
ens faran för förstatligande bäst undvikes genom att kyrkan
har så litet som möjligt med staten att göra. Ju längre man
tränger in i problemen, dess tydligare skall man i själva
verket efter min övertygelse se, att det icke blott av mera yttre
hänsyn utan också ur rent ideell synpunkt är det både från
folkkyrkans och statens synpunkt normala, att ett nära
samarbete dem emellan består, likasom ock, det må redan
här tillfogas, att det — också här både i kyrkans och statens
intresse — är ett f r i 11 samarbete. Vi se det kanske bäst, om
vi till en början ännu en gång vid sidan av folkkyrkans
folkomspännande syftning såsom det för dess speciella
arbetsmetoder mest karakteristiska erinra om dess omvårdnad om och
anknytning till den religiösa folkseden. Här ser man
omedelbart, på huru många punkter folkkyrkans och statens vägar
motas. Såsom det rättsbildande samfundet är staten också
den mäktigaste faktorn, när det gäller sedens utveckling,
uppåt eller nedåt. På seden måste den å ena sidan bygga, i
den, i det levande folkliga ethos, måste den förankra sina
rättsnormer, om dessa ej, trots alla statens maktmedel, till
sist skola bli maktlösa, medan den å andra sidan genom sin
rättsbildning skapar ny sed också vitt utanför de områden
som direkt låta s% rättsligt reglera. Vad som är rätt, i
betydelsen gällande rätt, blir gärna, även där det ej är
rättsligt påbjudet utan blott icke förbjudet, för den allmänna
uppfattningen rätt också i betydelsen av det rätta, det
sedligt oanfäktbara. Man ser utan vidare, vilken omätlig bety^
delse det har, att den anda, som ytterst besjälar statens
lagstiftning, ej är en annan än den, som talar ur kyrkans sedliga
förkunnelse, vilken välsignelse det är, om dessa två folkupp-
149
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
