Note: This work was first published in 1963, less than 70 years ago. Contributor Gustaf Wingren died in 2000, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kyrka och stat i vårt land i detta nu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förlåtelsen är ej verklig syndaförlåtelse, om den betyder
något mindre än detta: den trots vår synd genom Guds
fadersgärning i Kristus upplåtna fulla gudsgemenskapen. Och det
kan förtjäna erinras om, att Johannesevangeliet åt oss
bevarat ett ord av Jesus, där han talar om denna gemenskap
såsom ätande av hans kött och drickande av hans blod, men
säger detta, icke med tanke på nattvarden utan på ordet, det
ord som är ande och liv, och att också Luther, vilken som
ingen annan vakat över, att de orden: detta är... skola stå
fast, alltid gjort gällande, att de anförda orden gälla icke
nattvarden, utan ordet. Så har ock vår kyrka alltid
oryggligt hållit fast vid, att det överallt, i alla nådens medel, är
samma gåva — det ges blott en — som kan tillfredsställa oss
— en och samma gåva men oss räckt av Guds
uppfinningsrika kärlek på mångfaldiga olika vägar, att vi, om vi i vår
svaghet ej förmå gå den ena vägen, må kunna nå fram till
den på den andra. Söka vi någon annan gåva än denna i
nattvarden, då söka vi fel och komma till slut besvikna
tillbaka. Men den som verkligen söker denna gåva, gör en
oersättlig förlust, om han av något låter hindra sig att söka
och mottaga den också på den väg, som Herren Jesus, i den
natt då han vart förrådd, anvisat och öppnat för oss. Det
är icke något översvinneligt vi där söka utan vårt andliga livs
dagliga bröd. Men ingenstädes räckes oss detta enda med
en sådan stilla fasthet, så att vi verkligen kunna vila ut
därvid, som här. Varpå beror det? På den ojämförliga
koncentrationen i formen för nådestillbudet — dess oberoende av
alla mänskliga utsmyckningar, på den linje som här drages
direkt från Herren Kristus i den natt, då han vart förrådd,
fram till varje enskild, på den samtidighet med honom som
därmed på ett säreget sätt skapas? Naturligtvis också på allt
164
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
