Note: This work was first published in 1963, less than 70 years ago. Contributor Gustaf Wingren died in 2000, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kyrka och stat i vårt land i detta nu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
från början till slutet. Men däremellan den andra artikeln,
som tager lika mycket utrymme som de båda andra
tillsamman och dock blott omspänner ett kort mänskoliv, och ägnar
hälften av sitt utrymme åt en tredagarshistoria. Och jag har
då frågat, om de förstå denna proportion och finna den
riktig. Då, menar jag, kunna tankarna vara mycket oklara
och också mycket skifta, då är dock allt i sin ordning. Men
där man ej längre har sinne för denna proportion, där man
menar sig kunna gripa det som de båda andra artiklarna tala
om utan att passera genom den trånga port, som andra
artikeln betecknar, där blir det en annan universalitet man far
efter, än den som den religiöst motiverade folkkyrkan kan
kännas vid, och där måste kyrkan reagera.
En helt annan fråga är sedan, på vilket sätt. Och när
man här höjer ivriga rop på ett snabbt rättsligt ingripande,
då vill jag blott fästa uppmärksamheten på, att man i själva
verket på sitt vis gör på samma sätt, som de vilka kalla på
staten för att reformera kyrkans lära. Ty bakom rätten,
också kyrkorätten, står dock alltid, även om dess
tillämpning är anförtrodd åt kyrkan, staten. Kyrkan är intet
rätts-skapande subjekt — iden meningen är Sohms tes om
motsägelsen mellan kyrkans väsen och allt vad kyrkorätt heter
en självklar sanning. Men även om det blott gäller
användandet av dessa rättsmedel i sådana ting som det här gäller
— helt, helt annorlunda om det gäller t.ex. sedliga
förseelser, eller försummelse av rättsligt fixerade ämbetsplikter —
är Sohms sats till åtminstone åttio procent sann. Det gives
utan tvivel — det vill jag betona — också här en gräns, vid
vars överskridande ett rättsligt ingripande kan bli
nödvändigt. Men det måste alltid hava karaktären av ultima ratio,
som ej får tillgripas, förrän allt som göras kan gjorts för att
171
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
