Note: This work was first published in 1963, less than 70 years ago. Contributor Gustaf Wingren died in 2000, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kyrka och stat i vårt land i detta nu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
talet okonfirmerade över konfirmationsåldern i stiftet var
24.905. I två av stiftets församlingar utgjorde de mer än
20 procent av hela befolkningen — även de minderåriga
medräknade, i ganska många mer än 15 %>. Så ställas här
numera de unga verkligen inför ett val, verkligt om än mer
eller mindre tillspetsat. Hos föräldrarna blir den
inställningen allt vanligare, att det bör överlåtas åt barnen själva
att bestämma. Och där föräldrarnas auktoritet träder tillbaka,
blir det oftast kamratkretsens, det s.k. gängets som träder in.
Det är ej så alldeles sällsynt, att de unga mot bådas förenade
tryck få nästan tvinga sig till att vara med. Och vad nu
själva konfirmationsakten beträffar må till en början
erinras (se föreg.). Den gamla ordningen står visserligen ännu
kvar som ett alternativ, men åtminstone i vårt stift är det
i alldeles övervägande antal fall det nya som användes. Och
jag tror också, att man inom vår kyrka alltmer strävar att
göra det klart för barnen, att det här inför konfirmationen
och den första nattvardsgången gäller något som står i
deras eget val och att det på intet sätt är en skam, om man
här skulle stå tveksam och ej våga ta steget ut — för egen
del låter jag knappt någon visitation gå utan att inför
församlingen betona detta. Så händer det ock, om än ej... Så
långt är allt i sin ordning — men ändå kan jag icke neka,
att det hos mig stannar en udd kvar. Jag känner något av
den nästan varje gång jag vid visitationsstämmor talar om
denna sak: när jag först talat om
konfirmationsundervisningen, hur alla, hur man än må ställa sig till
konfirmation och nattvardsgång, borde kunna enas om vikten av att
ingen försummar detta tillfälle — det sista sannolikt som
erbjuder sig att få en tid för övervägande av dessa högsta
spörsmål och att förvärva sig en så pass klar och samlad in-
176
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
