Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen. Författarskapet - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»mellantinget» i tillvaron, förnekelsen af alla höjder
och djup — den eviga flackheten, den eviga lågheten.
Författaren Gogols enda ämne är djäfvulen just i denna
betydelse, d. v. s. som en uppenbarelse af »den
odödliga mänskliga lågheten», oföränderlig bakom alla
rummets och tidens växlingar — historiska, nationella,
statsliga, sociala — en uppenbarelse af det obetingade,
eviga och universella onda; lågheten sub specie aeterni.
»Jag har varit föremål för mångahanda
utläggningar, och olika sidor hos mig ha framhäfts, men
mitt innersta väsen har ingen tydt. Det har endast
Puschkin förstått. Han brukade alltid säga åt mig,
att ännu ingen författare haft gåfvan att så bjärt
belysa lifvets låghet, med sådan styrka teckna en
lågsinnad människas låghet, så att allt det lilla man annars
förbiser springer enhvar i ögonen. Detta är min
hufvudegenskap, tillhörig mig ensam och som andra
författare sakna». (Brefväxling med vännerna, XVIII, 3).
Det onda ses af alla, när det gäller de stora
förgripelserna mot morallagen, de sällsynta och oerhörda
brotten, de skakande, tragiska katastroferna. Gogol
var den förste som såg det osynliga och mest
fruktansvärda, eviga onda icke i tragedien utan i
frånvaron af allt tragiskt, icke i styrkan utan i vanmakten,
icke i de vanvettiga ytterligheterna utan i den
snusförnuftiga moderationen, icke i skärpan och djupet
utan i slöheten och flackheten i alla mänskliga
känslor och tankar, icke i det allra största utan i det
allra minsta. Gogol gjorde för de moraliska
mätningarna hvad Leibnitz gjorde inom matematiken — han
upptäckte ett slags differentialkalkyl, den oändligt stora
betydelsen af det oändligt lilla inom ondt och godt.
Han var den förste som förstod, att djäfvulen är det
minsta af allt och endast till följd af vår egen litenhet
förefaller stor — är det svagaste af allt och endast
till följd af vår egen svaghet förefaller stark. »Jag
kallar saker och ting vid deras rätta namn», säger han,
d. v. s. jag kallar utan vidare djäfvulen för djäfvul,
ger honom ingen pompös kostym à la Byron, jag vet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
