Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen. Författarskapet - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att han går i frack»... »Djäfvulen går nu omkring i
världen utan mask: han har uppenbarat sig i sin rätta
skepnad.»
Djäfvulens förnämsta styrka ligger i hans förmåga
att synas vara en annan än den han är. Han är ett
mellanting, men förefaller att vara en af världens båda
ändar — oändligheter, än Sonen-Köttet, som rest sig
mot Fadern och Anden, än Fadern och Anden, som
rest sig mot Sonen-Köttet; han är skapelse, men
förefaller att vara skapare, han är mörk, men synes vara
en ljusbringare, hans väsen är att kräla, men han synes
vingad, han är löjlig, men synes själf vara skrattaren.
Mefistofeles löje, Kains högmod, Prometeus styrka,
Lucifers visdom, öfvermänniskans frihet — där ha vi
några af de »pompösa kostymer», de masker, som
denne evige efterapare och snyltgäst, denna Guds apa,
i tiden och bland folken har ifört sig. Gogol var
den förste som såg djäfvulen utan mask, såg hans
verkliga ansikte, förfärande icke genom sin sällsamhet
utan genom sin lumpna hvardaglighet; han var den
förste som förstod, att djäfvulens anlete icke är
aflägset, främmande och fantastiskt utan är ett välbekant
»mänskligt, alltför mänskligt» ansikte helt nära intill
oss, den stora hopens hvardagliga ansikte, ja vårt eget
ansikte i de stunder, då vi icke våga vara oss själfva
utan gå in på att vara »som alla andra».
Gogols två förnämsta hjältar — Chlestakov och
Tsjitsjikov — äro två nutida ryska inkarnationer, två
hypostaser af det eviga och universella onda — »den
odödliga mänskliga lågheten».
Den inspirerade drömmaren Chlestakov och den
praktiska handlingsmänniskan Tsjitsjikov — bakom
dessa två motsatta gestalter döljer sig en tredje som
förenar dem, djäfvulen utan mask, i frack, i sin
verkliga skepnad, vår evige dubbelgångare, som i det han
i sig visar oss vår egen spegelbild säger:
— Hvarför skratta ni? Det är åt er själfva ni
skratta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
