Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen. Författarskapet - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
betraktad är Chlestakov ingalunda en nolla. »Chlestakov»,
skildrar honom Gogol, »är en världserfaren man,
oklanderligt comme il faut, intelligent och, bevars väl,
äfven respektabel». — Nå naturligtvis är han inte
alltför intelligent och respektabel, men så är han å andra
sidan inte heller alltför dum och elak. Hans
intelligens är af det allra vanligaste slaget, och han har den
allra vanligaste sortens lätthandterliga samvete. Han
rättar sig helt och hållet efter »hvad som brukas».
»Han är klädd efter senaste modet», och han talar och
tänker och känner efter senaste modet. »Han tillhör
den sorts unga män, som synbarligen i intet afseende
skilja sig från andra unga män>, anmärker Gogol.
Han är som alla andra: hans intelligens, hans själ,
hans tal, hans utseende är som alla andras. Enligt
Gogols egen djupsinniga anmärkning är ingenting hos
honom skarpt markeradt, d. v. s. fördt till slut, till sin
yttersta gräns. Chlestakovs väsen består just i detta
obestämda, oafslutade. »Han är icke i stånd att fästa
stadig uppmärksamhet vid någon tanke» — han är
icke i stånd att koncentrera sig, att fullfölja någon enda
af sina tankar, någon enda af sina känslor. Han har,
såsom Ivan Karamasovs djäfvul uttrycker sig, »alldeles
tappat bort alla begynnelse- och ändpunkter»; han är
den förkroppsligade negationen af all begynnelse och
all ända, det förkroppsligade moraliska och
intellektuella mellantinget.
De krafter, som förnämligast sätta honom i rörelse
och styra honom, befinna sig icke inom hans
samhälleliga, hans intellektuella eller moraliska jag utan i
hans opersonliga, omedvetna urväsen — i instinkterna.
Där är först och främst själfbevarelsens blinda, djuriska
instinkt — en omättlig varghunger: »Så svulten efter
mat som nu har jag aldrig varit... Tvi, det rent
kväljer mig!...» Detta är icke vanlig musjikhunger,
som stillas af det dagliga brödet, utan en speciell
herremanshunger. Hvad beträffar rätten att tillfredsställa
denna hunger, så känner sig Chlestakov som afgjord
öfverklassare. »Förklara för honom (värdshusvärden)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
