Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen. Författarskapet - IV - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
andra eller bedrog staten, som annat folk gör... Hvar
är himlens rättvisa? Hvar är lönen för tålamodet, för
en exempellös ihärdighet?... Tänk hvad man fick
strida, hvad man fick uthärda, hvar kopek är ju
förvärfvad så att säga med uppbjudande af själens alla
krafter!»
Penningen representerar för honom något absolut,
nästan religiöst.
»Schatullet!» vrålar han med hjärtslitande stämma
i fängelset, strax innan han sliter fracken i stycken.
»Schatullet! Där ligger ju allt hvad jag äger och har!
De stjäl af mig alltihop. Å Gud!» — Detta mystiska
schatull är för honom en ny »förbundsark».
Den vandrande penningriddaren Tsjitsjikov förefaller
ibland att i samma grad som Don Quijote vara en sin
tids icke blott komiske utan också tragiske hjälte. »Er
bestämmelse är att blifva en stor man», säger Murasov
till honom. Och detta är delvis sant: Tsjitsjikov liksom
Chlestakov växer och växer i våra ögon. Allteftersom
vi förminskas, tappa bort alla våra »begynnelse- och
ändpunkter», alla »själfskapade chimärer», så börjar vår
snusförnuftiga moderation, vår borgerliga rationalism,
Tsjitsjikov, att te sig allt större och större, ja rent af oändlig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
