Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Lifvet och Religionen - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
världsbyggnaden — sitt kötts säregna kraft och styrka, sin
säregna lifsglädje; alla världens folk med sina gudar
samlades i den enade, universella hedendomen under
Panteons kupol, denna jordiska himmel, och slutstenen i
dess hvalf var Roms sista tanke: jorden är himlen,
människan är Gud.
Tvärs igenom kristendomens alla »okroppsliga
syner» förnimmer Gogol ibland i djupet af sin
kosacknatur, i sitt nationella urväsen detta hedniska,
kristendomen förment motsatta element, denna hedniska
lifsglädje, köttsliga kraft, »den jordiska himlen» i dess
orubbliga fasthet. — »Sannerligen, det är förskräckligt
hvad vi alla ha lösgjort oss från våra urelement»,
skrifver han till sin Kiev-vän Maximovitsch från Petersburg
med dess »snö, skälmar och departement», liksom
plötsligt uppvaknad ur en ond dröm. — »Vi kunna
omöjligt vänja oss att ta lifvet lätt som kosacken gör (i
förbigående sagdt äfven den gamle kosacken och »store
hedningen» fader Jeroschka hos Tolstoj). Har du
någonsin försökt att, då du på morgonen stiger upp ur
sängen, i bara skjortan dansa en trepàk[1] genom hela
rummet? Ack, vi ha så mycken bedröfvelse i själen,
att om vi släppte fram alltsammans vete tusan hur det
skulle gå. Ju starkare det gamla svårmodet ansätter
hjärtat, dess mer bullersam måste den nya glädjen vara.
Det finnes en härlig sak i världen: det är en butelj
godt vin... Slå upp den, och när du tömt glaset,
skall du få känna hur alla dina känslor lifvas... Och
dagen därpå, grip dig då an med arbetet och hugg i
med järnstyrka.» Denna »järnstyrka» såsom
medvetenhet är ρωμη — Rom; i det omedvetna, elementära
driftlifvet är den hvarje folks »fastklamrande vid
jorden och kroppen», vid sin elementära hedniska
natur. Äfven här endast skämtar Gogol naturligtvis;
men bakom detta skämt döljer sig samma trånad efter
den eviga fosterbygden, som då han betraktade den
liflösa och majestätiska kampagnan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
