Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Lifvet och Religionen - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
62
»Skrif och tala om för mig, är du snäll», ber han sin
vän i Petersburg »hvad för slags tyg till västar och
pantalonger, som nu äro moderna hos er . . . Hvilken
är modefärgen på frackar? Jag skulle vilja låta göra
mig en blå med metallknappar.» Är icke Tsjitsjikovs
beryktade frack — »flamröd med rökstrimmor» —
besläktad med de gogolska ungdomsdrömmarnas blåa
frack?
Utsläppt från lyceet iförde han sig först af alla
kamraterna civil dräkt. »Jag ser honom för mig i hans
ljusbruna syrtut fodrad med någon sorts storrutigt, rödt
tyg», säger en samtida. »Sådant foder ansågs på den
tiden för ett nec pius ultra af elegans, och Gogol, som
då gick i gymnasium, slog oupphörligt och liksom
händelsevis upp rockskörten med båda händerna för att
visa fodret.»
Detta är naturligtvis barnslighet, men den satt kvar
i honom länge, kanske hela lifvet igenom. I
Petersburg, där han gick in vid ett departement, började han
snart förebrå sig själf, att han »svikit sitt gudomliga
uppsåt» — nämligen att tjäna sitt land, utföra
själf-uppoffrande hjältedåd. Men midt uppe i de ädla
själf-förebråelserna meddelar han en vän i landsorten såsom
en högviktig Petersburgsnyhet: »Svarta halsdukar
begagnas icke; i dess ställe använder man blåa.» Det
är som läste man ett bref från Chlestakov, och man
väntar blott på fortsättningen: »Farväl nu, hederlige
Trjapischkin! Det är sorgligt att lefva så här . . . Jag
märker, att man behöfver något högre att sysselsätta
sig med.»
I omsorgen om sin klädsel röjer människan sin
kärlek och aktning för sin kropp. Byron och
Pusch-kin klädde sig väl; detta föll sig lika enkelt och
naturligt för dem som att skrifva väl. Deras yttre elegans
var ett oreflekteradt uttryck för motsvarigheten,
harmonien mellan det yttre och det inre. På den lateranska
Sofoklesstatyn förefalla dräktens veck lika harmoniska
som verserna i skaldens tragedier.
Hos Gogol röjer sig äfven i denna småsak, i oför-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
