Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Lifvet och Religionen - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
67
En utomordentlig realism och skärpa i uttrycket.
Det är som om orden icke skildrade föremålet utan
själfva blefve föremålet, en ny företeelse, en ny realitet.
Och jämsides härmed en fantastisk spöklikhet, kolossala
öfverdriften hyperboler, »ordmassor». »Allt är vildt
och väldigt», beskrifver han omedvetet sig själf på tal
om en annan; »dessa ordmassor tjäna till att med
öfvernaturlig kraft lefvandegöra föremålet; det liksom
får tusen ögon att se med.» Det mest kärleksfulla
inträngande i verkligheten. »Det förvånar dig», skrifver
han till en vän, när han är som mest fången i sin
»mysticism», »att jag kan ådagalägga ett sådant
verklighetssinne och sådan sakrikhet. Jag är född till
landtbrukare.» När man läser Gogols detaljerade
föreskrifter om åkerarbetena, trädgården, hur man skall plantera,
vattna och sköta grönsakerna (»lägg er särskildt vinn
om blomkålen, kronärtskockerna och brunkolen — den
är jag särdeles förtjust i»), då förstår man, att i dessa
till synes så prosaiska, tsjitsjikovska omsorger icke
mindre än i den poetiska kärleken till Italien, till
antiken röjer sig ett af de två grundelementen i hans natur
— det jordiska elementet, »moder jordens» ande. »Jag
har alltid haft ett utprägladt sinne för realiteterna, för
den mera påtagliga nyttan», — summerar han sitt lifs
facit. »Jag har sökt gripa lifvet i dess verklighet, icke
sådant det ter sig i fantasiens drömmar.» Allt detta
å ena sidan, och å den andra: »O hvad verkligheten
är motbjudande. Hvad är den emot drömmarna!»
»Från molnen rätt ner i smutsen!»
Sålunda går genom hela hans lif som genom en
storartad byggnad, uppförd af fast sten men ej med
tillbörligt iakttagande af mekanikens, den jordiska
jämviktens lagar, en lång, hårfin rämna, som först
knappast är märkbar men småningom vidgar sig och till
sist bildar ett gapande svalg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
