Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Lifvet och Religionen - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
72
Här åskådliggöres medelst en fysisk företeelse
sjukdomens så att säga metafysiska orsak: den låter sig
betecknas som en rubbning af den jordiska jämvikten,
af den jordiska mekanikens lagar, frånvaron af styre
under en svindlande flykt öfver afgrunden.
Lika symbolisk är den känsla af frusenhet, som
under åratal förföljer Gogol. Det är som vore det
icke vanlig köld han känner utan fläkten af någon
mystisk hinsideskyla. »Jag fryser och fryser, och det
blir värre och värre... Min tillvaro är så besynnerlig.
Jag måste springa för att hålla mig varm, kan inte sitta
stilla. Och knappt har jag blifvit varm, förrän jag
åter stelnar till, men att springa blir mig allt svårare,
emedan mina ben — eller rättare ådrorna på benen —
börja svullna.» »Minsta kyla verkar på mig lika
kraftigt som en rasande storm.» — »Jag tynar bort, inte
med hvar dag utan med hvar timme... Ni skulle bli
förfärade, om ni finge se mig... Hela min kropp är
förtorkad och som ett liks till färgen. — Jag är föga
mer än ett skelett. — Det har gått därhän, att ansiktet
nu är grönare än ärgig koppar, händerna ha svartnat
och förvandlats till isklumpar, så att jag själf ryser vid
deras beröring, och vid 18 graders värme i rummet
har jag omöjligt kunnat hålla mig varm.» Erinrar inte
detta om den förfrusne Kaj i Snödrottningens palats,
hvars ansikte »var blått, nästan svart af köld», och om
Dante, som sedan han sett syndarna infrusna i
helvetets eviga is omöjligt kunde bli varm mera?
I sina sjukdomsgriller, som närma sig vanvett,
sätter Gogol sitt hopp än till doktorerna, än till ett
under, än till medicin och än till böner. »Vår hälsa
är i Guds hand och ej i doktorernas. — Bedjen för
mig — af doktorerna hoppas jag inte längre på någon
hjälp.» — »Jag känner att jag mera måste sätta mitt
hopp till de heliga orterna och till böner vid Herrens
graf än till doktorer och kurmetoder.»
Men strax därpå vänder han sig ändå återigen till
läkarna. De undersöka honom, de klämma och knacka
och lyssna på honom, men kunna ingenting upptäcka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
