Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Lifvet och Religionen - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
77
Hur man än må bedöma denna bok, otvifvelaktigt
är, att den i vissa delar troget återspeglar Gogols
verkliga väsen, hans lefvande anletsdrag — Gogol icke
sådan som hans vänner eller fiender önskade se honom
utan sådan han i verkligheten var.
Gogol hade länge vetat, att han var ensam, men
nu först förstod han plötsligt hela djupet af sin
ensamhet. Han hade väntat, att man icke skulle förstå
honom, men hvad som inträffade hade han ändå inte
väntat sig. Sambandet mellan den store skriftställaren
och tiden, historien, samhället, staten, folket befanns
plötsligt vara en illusion, allt brast och förflyktigades
som en såpbubbla. Här skedde något enastående och
utan motsvarighet icke endast i ryska litteraturen utan
jag skulle vilja säga i världslitteraturen. Det var icke
ett litterärt nederlag, det var icke han själf som
störtade, utan det han stod på, marken under honom
störtade in som vid en jordbäfning. Och han befann sig
plötsligt icke längre i ensamhet utan i något slags
ohygglig tomhet, i något slags lufttom rymd.
»Ja om ni hade gjort ett anslag mot mitt lif, skulle
jag inte hata er mera än jag hatar er för dessa
skänd-liga rader», skref Bjelinski till Gogol om Brefväxling
med vännerna. — »Knutens lofprisare, okunnighetens
apostel, obskurantismens förkämpe, de tatariska sedernas
panegyrist, hvad gör ni?» Gogols kristendom kallar
han »en djäfvulens lära». — »Hvarför har ni blandat
in Kristus i detta?» »Endera är ni sjuk och måste
skyndsamt söka bot eller ... jag vågar ej uttala min
tanke» (han menar: eller är ni en usling). »Hymnen
till den som makten hafver kan lända den fromme
författarens jordiska ställning till stort gagn. Därför har
i Petersburg det ryktet kommit ut, att ni skrifvit denna
bok i syfte att bli anställd som lärare för tronföljarens
son.»
»Detta är en anklagelse» svarade sedermera Gogol
Bjelinski, »som jag icke skulle förmå mig att rikta ens
mot en notorisk usling». Men just denna anklagelse
eller rättare detta förtal — ty hvad annat kan man kalla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
