Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Lifvet och Religionen - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
80
sakovs, hvilka båda ansågo honom för ett mellanting
mellan profet och usling?) nöja sig med den blygsamma
uppgiften att satiriskt gissla samhällslytena»? (Alla dessa
åsikter uttalas af Schenrok i hans bok Material till
Gogols biografi, del IV, ss. 6, 16, 107, 193). Då man
öfverblickar Gogols öde i ryska litteraturen intill våra
dagar, erinrar man sig ovillkorligt hans eget bittra ord:
»utstå förakt af de föraktade».
Bjelinskis bref var endast första blixten i det
åskväder, som skulle urladda sig öfver Gogols hufvud.
Efter blixten följde, såsom han själf uttrycker sig, »en
hvirfvel af missförstånd», där allt blandades om
hvartannat och de mest fientliga element förenade sig till
ett enda rasande anlopp. »Hur kan det komma sig»,
sporde Gogol häpen sig själf, »att alla utan undantag
i Ryssland blifvit förbittrade på mig? Jag kan inte
förstå detta . . . Österlänningar, västerlänningar, neutrala
— alla ...» Ända därhän gick det, att i triumfen öfver
den fallne» Gogol den framstegsvänlige Bjelinski
förenade sig med den reaktionäre N. F. Pavlov, som i
Moskvas Nyheter med en förvånande »dialektisk
skicklighet» bevisade, att »djäfvulen själf ingifvit Gogol ord
af det mest oerhörda högmod». Vid samma tid som
det cirkulerade rykten om hans önskan att genom
Brefväxlingen skaffa sig anställning som lärare för
tronföljarens son, uttryckte tronföljaren själf, den blifvande
tsaren befriaren, sin belåtenhet öfver att censuren endast
lämnat kvar »benstommen» af boken. Medan
västerlänningen Tsjaadajev »i Gogols fall såg en följd af
slavofilernas sorgliga misstag», betraktade slavofilerna
själfva det som en följd af västerlänningarnas sorgliga
misstag. »Har ni icke som en rymling från hemlandet,»
skref Konstantin Aksakov till Gogol, »lefvat i
västerlandet och inandats dess skämda dunster? . . . Jag
betraktar er bok som det allsidiga uttrycket för allt det
onda, som ni i västerlandet insupit. Ni har haft att
göra med västerlandet, denna förkroppsligade lögn, och
dess lögn har trängt in i er.»
Västerlänningarnas förbittring är i viss mån för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
