- Project Runeberg -  Gogol och djäfvulen : en studie /
82

(1909) [MARC] Author: Dmitrij Merezjkovskij Translator: Ellen S. Wester - Tema: Russia
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Lifvet och Religionen - IV

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

82

ningen på en fråga, som förelagts den ryska tanken
och som trots allt förefallit rått brydsam, ja rent af
olöslig. Gogol var endera vansinnig eller också en
usling. Detta logiska dilemma, som redan Bjelinski
uppställt, löstes af slavofilerna genom att de med
antagandet om vansinne förenade antagandet om
förställning. »Gogol har blifvit från vettet, därom finns intet
tvifvel», skrifver S. T. Aksakov, »men i själfva hans
vanvett ligger mycken förställning. Vansinniga bruka
vara sluga och illistiga; det har jag sett mer än en
gång, och deras vansinne blir därigenom både ömkligt
och vidrigt.» — »En ännu lefvande människas lefvande
kropp,» stönade slutligen Gogol i förtviflan,
»underkastades den ohyggliga dissekering, som kan komma
äfven den starkaste att bada i kallsvett.» Den stackars
gamla N. N. Schermetjeva, som älskade Nikolaj
Vasil-jevitsch af hela sitt fromma hjärta, blef till den grad
förfärad öfver allt detta slavofila oväsen, att hon »gång
på gång sprang till kyrkan» för att bedja för sin
stackars vän.

Petersburgs liberaler täflade med Moskvas
konservativa i välment ursinne. En af Gogols skolkamrater
i Petersburg tog icke emot honom, då den senare för
gammal vänskaps skull sökte upp honom kort efter att
Brefväxlingen kommit ut, 1848. Det berättas att Gogol
uppskakad öfver vägran ej förmådde behärska sig utan
brast i gråt utanför dörren. Denna händelse lär sedan
ha berättats från katedern för studenterna, troligen ej
utan sedolärande syfte — för att visa den unga
generationen, hur hederliga människor böra behandla sådana
uslingar som författaren till Brefväxlingen (Schenroks
Material VI, 556). Om ock historien är osann, så
ligger det ändå något symboliskt och för det ryska
samhällets mest förborgade djup belysande i bilden af
Gogol, snyftande likt en fallen ängel vid det förlorade
paradisets port, utanför en hederlig rysk liberals stängda
dörr. »Så mycken omänsklighet det finns hos
människan», skulle Gogol än en gång kunnat utropa inför
denna liberal-konservativa hetsjakt, »så mycken barbarisk

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:19:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dsmgogol/0082.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free