Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Lifvet och Religionen - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
83
råhet som döljer sig bakom den förfinade, bildade
umgängestonen och, Gud! äfven hos sådana människor,
som världen kallar nobla och hederliga.»
Om man sammanfattar och öfverblickar det hela,
så ter sig ett enastående skådespel: Gogol är förklarad
för »usling», emedan han förmedelst Brefväxlingen
velat intrigera sig upp till lärare för storfurstarna;
censuren stympar boken, den frisinnade tronföljaren gillar
censuren; Gogols »bästa vänner» sprida ut och
meddela äfven honom själf det ryktet, att han blifvit
vansinnig. (»Äfven nära bekanta till dig ha mött mig med
frågan: Säg, är det sant, att Gogol förlorat förståndet?»
skrifver Schevirjev till honom.) Bjelinski »skäller som
en hund, tjuter som en schakal»; gumman
Schereme-tjeva ber böner, och slavofilerna läsa besvärjelser öfver
den af det ruttna västerlandets demoner besatte, som de
själfva inom kort skola erkänna för »kristendomens
martyr».
Ja, i sanning, hvilken »hvirfvel af missförstånd»!
Det är som om icke Gogol utan hela ryska samhället
blifvit från vettet. Och det ligger något fantastiskt i
detta vanvett. Är det månne icke den af Gogol
förlöjligade djäfvulen, som nu kringspinner honom själf
med ett nät af hemskt och löjligt förtal, med löje
hämnas för löjet?
Endast ett klart medvetande om att ha rätt kunde
rädda Gogol. Känslan af att ha rätt hade han, men
icke medvetandet. Det läge, hvari han genom
Brefväxlingen försatt sig, kräfde en hjältes krafter. Men till
sin natur var han martyr och icke hjälte.
Och Gogol härdade icke ut, han vacklade,
retirerade, bad om nåd. »För Kristi skull», bönfaller han,
ack, den värste af sina fiende-vänner, S. T. Aksakov,
»ber jag er att inte af vänskap utan af barmhärtighet
sätta er in i mitt läge, ty min själ är förbi ... Att jag
ännu inte alldeles tappat hufvudet, att jag ännu inte
blifvit galen af allt detta tokprat, det förstår jag inte
själf. Jag vet endast att mitt hjärta är krossadt och
att min arbetskraft förlamats. Att kämpa med de ur-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
