Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Lifvet och Religionen - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
84
sinnigaste fiender det går väl an, men Gud bevare alla
för denna ohyggliga strid med vännerna. Det gör
alldeles slut på en. Med mig är det slut, min vän . . .
Hur skall man bete sig i denna hvirfvel af
missförstånd! Jag märker, att jag för lång tid måste nedlägga
pennan och alldeles draga mig tillbaka ...»
Han gjorde det sämsta han i sitt läge kunde göra:
han icke endast tviflade på att han hade rätt, han
uttalade också sitt tvifvel. Och anblicken af tvifvel väcker
i dylika andliga hetsjakter samma raseri hos förföljarna
som anblicken af villebrådets blod hos jakthundarna.
Gogol kallar själf sin bok »en vidunderlighet». »Jag
lät i min bok framskymta några jätteplaner på att
uppträda som lärare för hela världen. . . Men djäfvulen
blåste upp till vidunderliga dimensioner äfven hvad
som inte var sagdt i lärosyfte» . . . »Jag hade inte mod
att se i den (Brefväxlingen), när jag fick det tryckta
exemplaret; jag rodnade af blygsel och gömde ansiktet
i mina händer.» . . . Han ser i sin bok »en offentlig
örfil, som han tilldelade sig inför hela ryska riket».—
»Boken verkade vid sitt framträde alldeles som en örfil:
en örfil åt publiken, en örfil åt mina vänner och, till
sist, en ännu våldsammare åt mig själf. . . Jag agerade
Chlestakov» . . .
Öfver denna gräsliga skam tröstade han sig med
en ännu gräsligare tröst:
»Ack så väl vi behöfva en offentlig, i allas åsyn
gifven örfil! . . . Jag behöfver också en offentlig örfil
och kanske bättre än någon annan.»
Detta är något oerhördt, det öfverskrider alla
itteraturens gränser, så hade aldrig förr någon skrifvit.
I detta nu är han i själfva verket endera »en usling»
eller »ett helgon».
Alla vände sig ifrån honom, och han vände sig
ifrån sig själf, föll så djupt som en människa kan falla.
Och ändå hade han rätt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
