Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Lifvet och Religionen - VII - VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
100
vinglös bön?... Ack hvad det är svårt att bedja! Hur
skall man kunna bedja, om Gud inte vill det? — Jag
känner, att jag icke af egen kraft kan bedja; mina
krafter äro som förlamade, hjärtat är hårdt, själen
klenmo-dig» ... »Det förefaller mig till och med, att det alls
icke finnes någon tro inom mig... Jag förundrar mig
öfver att Gud inte utplånat mig från jordens yta...
Jag bönfaller er alla om hjälp, som en broder i nöd
ber sina bröder ... O bedjen för mig!... Bedjen,
bedjen ifrigt för mig, och må Gud hjälpa er att bedja för
mig!... En mera klenmodig människa än jag tror jag
inte det finns i världen ... I sin andliga vanmakt
utropar man ofta: Gud, finns då ingen strand?»
VIII.
Förtviflande om inre ljus började han hoppas på
ett yttre under. Endast i det heliga landet, vid
Herrens graf, trodde han, skulle hans hjärta öppna sig för
nåden; endast där skulle han rätt kunna bedja.
I åratal drömde han om denna resa, såg i den
sitt enda hopp om räddning, beredde sig att anträda
den, men sköt beständigt upp, då han ansåg sig ännu
icke redo. Till sist begaf han sig dock af; men i sista
ögonblicket, när han i Neapel redan stod i beredskap
att gå ombord, förlorade han åter modet, denna gång
oåterkalleligt, och kände, att han ej hade någon
anledning att fara till Jerusalem, att han knappast trodde
på möjligheten af ett under.
»Jag erkänner, att den tanken ofta kommer för
mig: hvarför reser jag nu till Jerusalem? Förut sväfvade
jag åtminstone i villfarelse beträffande mig själf. Jag
trodde att jag var åtminstone litet bättre än jag är...
jag trodde att mina böner skulle betyda något inför
Gud... Nu undrar jag, om icke min ditkomst och
min tillbedjan blir ett oskärande af helgedomen ... Jag
känner mig likgiltig och kall... Så tänker jag nu för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
