Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Lifvet och Religionen - VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
101
tiden, förr tänkte jag icke så ... Visa för all del ingen
den här sidan i mitt bref», tillfogar han. {Bref till
Schevirjev af d. 20 november 1847.) Och nästan
omedelbart efter ankomsten till Jerusalem skrifver han till
modern: »Hör inte upp att bedja för mig... Nu
mer än någonsin känner jag hur maktlösa mina böner
äro» ... Till Sjukovski kort efter att han begått
nattvarden vid Herrens graf: »Mässan förrättades på själfva
grafstenen ... Jag stod ensam ... Allt var så
underbart! Jag minns inte, om jag bad eller ej. Jag tror,
att jag endast gladde mig öfver att befinna mig på ett
ställe som var så ägnadt för bön och så stämde till
bön; men bedja tror jag egentligen inte jag förmådde.
Jag hade ännu knappast sansat mig, då jag framför
mig såg kalken, som prästen burit ut ur grottan» ...
Och från Odessa, på hemvägen: »Jag måste bekänna,
att jag ännu aldrig varit så missnöjd med mitt hjärtas
tillstånd som i Jerusalem och efter Jerusalem. Att jag
kanske tydligare än någonsin varseblef min förhärdelse
och min själfkärlek, det var hela resultatet... Det var
en minut... men hur skulle man våga hänge sig åt
tro på hvilken som helst minut, när man väl har
erfarit, hur nära oss frestaren är...» Allt var dödt inom
honom, till och med sjukdomen; fysiskt kände han sig
nästan frisk: »Jag var frisk hela denna tid, friskare än
någonsin förr, nästan lugn» — men hvilket ohyggligt
lugn, hvilken fruktansvärd inre tomhet! »Icke ens vid
Herrens graf förmådde bönen tränga sig fram ur mitt
bröst, och aldrig har jag så tydligt märkt hur
känslolös, hur torr och träaktig jag är ... Alltså, långt ifrån
mig är det, som jag förr trodde vara helt nära ...
Alltjämt framstammar jag med kalla läppar och förtorkadt
hjärta samma bön, som jag stammade också förr.»
»Min resa till Palestina företog jag för att själf
öfvertyga mig om och liksom med egna ögon få se,
hur stor mitt hjärtas hårdhet är. Och den är stor, min
vän! Det beskärdes mig att tillbringa en natt Vid
Herrens graf, jag fick den nåden att begå den heliga
nattvarden stående på själfva grafven i stället för vid ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
