Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Lifvet och Religionen - IX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mig. Hvar gång jag i ensamheten genomläser dem,
finner jag något nytt i dem... Glöm mig inte i era
böner! Ni vet själf hur nödvändiga de äro mig...
Blotta tanken, att ni ber för mig, fyller min själ med
hopp... Kanske känner ni min själ bättre än jag gör
själf... Jag ropar på hjälp: bed, goda själ!.. O hvad
jag gärna skulle vilja öppna hela mitt hjärta för er!»
Sitt sista bref till fader Matfej — han skref det två
veckor före sin död och redan med döden i själen —
undertecknar Gogol: »Eder i evig tacksamhet både här
och på andra sidan grafven förbundne Nikolaj».
Vi veta hvad Puschkin var för Gogol. Men denne
okände, föga bildade och trots Gogols försäkran nog
också föga begåfvade präst hade större inflytande
på Gogols öde än Puschkin. Puschkin gaf Gogol lif,
fader Matfej gaf honom död, och lifvet besegras
uppenbart af döden. Fader Matfej visar sig vara starkare än
Puschkin — men med hvad för slags styrka? Det är
frågan.
Han var omkring sextio år. Större delen af sitt
lif hade han tillbragt i en undangömd bondby.
»Alltsedan ungdomen hade han känt sig kallad till
troskämpe. Han var tämligen kort till växten och litet
kutryggig. Ögonen voro grå, alls icke vackra och inte
ens särskildt uttrycksfulla, håret lätt vågigt, blondt och
gråsprängdt, näsan tämligen bred; med ett ord, till
utseende och sätt var han en helt vanlig musjik, som
endast genom snittet på sin dräkt skilde sig från
bönderna i byn Jesk eller Diev... Då han predikade (han
talade väl och hänryckte Gogol genom sitt kraftiga,
folkliga språk) och till och med då han förrättade
mässan, strålade visserligen hans ansikte upp och liksom
förklarades; men detta var den öfvergående följden af
en plötslig inspiration, och när den var försvunnen,
återfick han sitt vanliga obetydliga utseende.»
(Pogodins lif och verk af N. Barsukov, VIII, 564—566.)
Sådant var, enligt en samtidas vittnesbörd, fader
Matfejs yttre. Det yttre motsvaras af det inre, så vidt
vi känna det genom hans egna bref och genom hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
