Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Lifvet och Religionen - X
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
115
fästet för den orörliga kyrkan. Fader Matfej och Gogol
(den senare icke medvetet utan endast som profetisk
visionär) äro orörligheten och rörelsen, traditionen och
profetian, hela kristendomens förflutna och kommande
— i deras olösliga motsägelse. Fader Matfej bröt mot
det apostoliska budet: Utsläcken icke anden, då han
kräfde, att Gogol skulle afstå från konsten; han
utsläckte anden, dräpte det andliga köttet i den
okroppsliga andlighetens namn. I anatemat öfver Gogol och
Puschkin uttalade den historiska kristendomen genom
fader Matfejs mun sitt anatema öfver hela ryska
litteraturen, öfver all upplysning, allt ljus, ett anatema öfver
allt kött, öfver hela skapelsen, ännu icke frälsad men
»suckande efter förlossning».
Fader Matfejs och Gogols tvist var af den art,
att det icke kunde bli tal om någon jämkning, någon
försoning: om den ene hade den absoluta sanningen
på sin sida, så lefde den andre i den absoluta lögnen;
om bakom den ene stod Guds vilja, stod bakom den
andre en vilja, som var fientlig mot Gud. Kämpade
Gogol i denna strid för eller emot Gud? — det
förmådde han icke afgöra. Icke blott hela historien utan
äfven hans eget medvetande lutade för mycket åt fader
Matfejs sida. Och emedan Gogol ej ägde kraft att
afgöra frågan, förgicks han.
»Att icke skrifva skulle för mig vara detsamma
som att icke lefva.» Att afstå från litteraturen var för
Gogol icke endast ett själfplågeri utan ett själfmord.
Fader Matfej kräfde af honom detta själfmord. Gogol
förutsåg, att om han icke samtyckte, skulle fader Matfej
säga till honom hvad den helige eremiten säger till
trollkarlen i Den förskräckliga hämnden: »Gå hädan, du
fördömde syndare! Jag kan inte bedja för dig — för
dig finns ingen nåd. Ännu aldrig har det funnits en
sådan syndare i världen.» Detta anatema, som hotande
sväfvade öfver Gogols hufvud i hela hans lif och
förföljde honom i profetiska drömmar, fruktade han så,
att han var färdig till hvad som helst för att undgå
det. Fader Matfejs röst var för honom kyrkans röst,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
