Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Lifvet och Religionen - X - XI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
116
hela kristendomens, Kristi egen stämma. Ettdera af de
tu återstod honom: endera lefva utom kyrkan, såsom
affälling, eller också alls icke lefva. Han valde det
senare.
XI.
I slutet af december 1851, ej fullt två månader
före sin död, skref Gogol till fader Matfej:
»Nyheten att ni kommer hit har mycket gladt mig.
Ni misstar er då ni tror, att er ankomst hit till julen
är oläglig. A. P. (grefve Tolstoj) lefver så ensamt och
för ett sådant klosterlif, att jag, som också älskar
stillheten, har tagit in hos honom under min vistelse i
Moskva. Han ber er att resa direkt till honom... Ett
rum står i ordning.»
Trots de sedvanliga fysiska och andliga lidandena,
som äro förknippade med Gogols organism, kämpar
vid denna tid alltjämt den omätliga lifskraften emot
sjukdomen. Trots allt sitt afsvärjande af lifvet älskar
han ännu lifvet, älskar jorden, drages till jorden,
omedvetet, som barnet till modern. »Tack för att du
planterat de där träden och för fruktlikören också», skrifver
ban till systern. »Så snart det blir litet varmare, skall
jag skicka dig en del grönsaksfrön.» Alltjämt tycks
han vara i stånd till sådana där skämt, som han för
tre år sedan helt oväntadt kunde tillåta sig midt under
ändlösa, melankoliska resonemang om fastan, om
lidelsefriheten, om köttets späkande. »Käre Sergej
Timofje-jevitsch», skref han till Aksakov, »två vänner ha för
afsikt att komma på middag till er i dag: Jasykov och
jag, bägge två syndare och fastlagsbrytare. Jag erinrar
om denna omständighet, för att ni skall säga till om
ett stycke oxstek för snyltgästerna». Hur detta skämt
roar honom, hur det vederkvicker honom! Det är som
en blek solstråle i ett grafhvalf. Med hvilken glädje
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
