Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Lifvet och Religionen - XII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
123
lock med ett brak, och den döda reste sig upp. En
hvirfvelvind drog genom kyrkan, ikonerna föllo i
golfvet, från fönstren dansade det ner glasbitar. Dörrarna
foro af sina gångjärn, och en otalig hop vidunder flögo
in i Ouds kyrka. Ett sus af vingar, ett skrapande af
klor fyllde hela kyrkan. Och allt bara flög och flög
och sökte filosofen ... Han korsade sig och läste alla
böner, som runnö honom i minnet... Alla fäste
ögonen på honom, letade honom men kunde icke se
honom, där ban stod i sin magiska cirkel. ’Kalla hit
Stortrollet! Spring efter Stortrollet!’... Och plötsligt
inträdde tystnad i kyrkan. I fjärran hördes vargtjut,
och inom kort genljödo tunga steg i kyrkan. Choma
sneglade åt sidan och varseblef, att man kom ledande
en undersätsig, groflemmad och skefbent gestalt. Han
var hel och hållen svartare än jord. Armarna och
benen, alldeles jordiga, sågo ut som grofva, knotiga
rötter. Han gick tungt och snafvade oupphörligt. De
långa ögonlocken nådde ända ned till marken. Med
fasa varseblef Choma, att ansiktet var af järn.»
Stortrollet med sitt ansikte af järn och sin kropp
af jord — och helgonen med sina okroppsliga
anleten och ojordiska kroppar, den själlösa
kroppsligheten — och den okroppsliga andligheten. Den liflösa
köttsligheten hämnas för köttets dräpande. Stortrollet
är den rena motsatsen till ande, rörelse, medvetande,
är urstoffets, materiens tyngd, tröghet och liflöshet, är
instinkten inom människan, som fastlänkar henne icke
endast vid det jordiska och kroppsliga utan äfven vid
det underjordiska, förkroppsliga — vid materien; är
den blinda och visionära instinkten. Stortrollets
ögonlock äro sänkta mot marken; han kan icke själf lyfta
dem, men då andra lyfta dem, ser han hvad ingen
annan ser.
»— Lyft upp mina ögonlock; jag ser inte, —
sade Stortrollet med dof röst — och hela härskaran
störtade att upplyfta hans ögonlock.
— Titta inte! hviskade en inre röst till filosofen.
Men ban kunde ej stå emot utan tittade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
