- Project Runeberg -  Gogol och djäfvulen : en studie /
127

(1909) [MARC] Author: Dmitrij Merezjkovskij Translator: Ellen S. Wester - Tema: Russia
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Lifvet och Religionen - XIII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

127

till intagning en dekokt på altearot i lagerolja. Deras
beteende mot honom var hjärtlöst; de behandlade
honom som en vansinnig, de orerade som inför ett
lik, de klämde och vände på honom, de hällde någon
sorts skarp sprit öfver hans hufvud, och då den sjuke
stönade därvid, frågade de utan att höra upp: ’Hvar
gör det ondt, Nikolaj Vasiljevitsch? Säg!’ Men den
sjuke endast stönade och gaf intet svar. Några timmar
före döden, då dödskampen redan börjat, »lade de
varma bröd rundt hela hans kropp, hvarvid Gogol
åter började stöna och upphäfva genomträngande skrik».

Hvilka fantastiska vidunderligheter! Vi ha för öfrigt
sett, att i Gogols hela personlighet och lif framskymtar
ibland detta fantastiska, jättelikt karikatyrmässiga, på en
gång löjligt och ohyggligt; och detta upprepas nu i
döden. Det är som om djäfvulen här för sista gången
dref sitt skämt med människan, afsiktligt försatte sitt
offer i det mest förnedrande kroppsliga och själsliga
läge och sålunda släpar bort det. Doktorerna måste i
Gogols dödsyrsel ha erinrat honom om de mörksens
makter, som kväfde Choma Brut i den oskärade
kyrkan. »/ bittert tal beler jag» 1 — dessa ord af
profeten Jeremia stå ristade på Gogols grafsten. Ack, vi
veta nu hvem det var som belog och hvem som belogs!

Vid elfvatiden på kvällen ropade den döende Gogol
med hög röst: »Stegen! fort! gif hit stegen!...» Dessa
voro hans sista ord. Nästan samma ord yttrade på
dödsbädden den store ryske troskämpen Tichon
Sadon-ski. Gogol tänkte mycket på en annan troskämpes,
Johannes Ljestvischniks, mystiska trappsteg, hans andliga
»stege». I sista kapitlet af Brefväxlingen, Den heliga
uppståndelsen, talas också om en stege: »Hvem vet,
kanske denna blotta önskan (om en lifgifvande kärlek)
gör, att en stege sänkes ned till oss från himlen och
en hand sträckes ut och hjälper oss att stiga uppför
den».

1 Öfvers, har ej i svenska bibeln kunnat finna något
ställe i profeten Jeremia af ens ungefärligt denna lydelse.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:19:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dsmgogol/0127.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free