Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte akten. Första taflan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på ryska, ibland på franska, och så redigt som om
han vore vaken. Ifall han varit glad på dan, så talar
han lugnt, men om han haft några förtretligheter, så
låter han ond... Hå hå hå hå! Vi fattiga syndiga
människor... Skydda och bevara oss, himmelska
drottning! Lägg dig, Stepan!
Ropsjinski. Nej jag sitter, Danilitsj. Lägger
jag mig, så somnar jag.
Kirilov. Nå som du vill. Jag kryper ner här
vid spisen — åren känns — det rister så dant i
korsryggen. Det bådar kanske köld. Ja Gud gifve vi fick
kyla och solsken!
Kirilov breder ut sin päls på golfvet och lägger sig.
Ropsjinski sitter på bänken och halfsofver med hufvudet lutadt mot
spisen. Från träden i Sommarträdgården hörs kråkkrax, först
på afstånd, sedan allt närmare och slutligen tätt utanför fönstret.
Ropsjinski. Hör du, Danilitsj?
Kirilov. Hvad?
Ropsjinski. Kråkorna kraxa där ute.
Kirilov. Ja hör — de satarna! Hvad kommer
det åt dem så här midt i natten? Det bådar inte
godt!... Först så tjöt hundrackarn hela dan, och nu
kråkorna!... Måtte de inte väcka kejsarn. Kan nån
ha skrämt dem? Men hvem skulle gå i trädgården
midt i natten?... Titta efter, Stepan, hvad det är
för slag.
Ropsjinski (ser ut genom fönstret). Man ser ingenting
— rutorna är frusna. Upptill tycks det ha ljusnat,
blifvit stjärnklart, men neråt är det som det vore
snöyra... eller mycket folk... en hel trupp...
Kirilov. En hel trupp — så du pratar! Du ser
nog i syne, du är inte riktigt vaken.
— 104 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
