Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte akten. Första taflan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Med ett slag af värjan slår han sabeln ur Kirilovs hand
och sårar honom i armen.
Kirilov (faller). Ers majestät! Ers majestät!
Förräderi !
Paul (vaknar för ett ögonblick och reser sig i bädden)
Hvem där? Hvem där? (Han sjunker ner igen och börjar åter
tala i sömnen). Sasja, Sasja, min kära lilla gosse...
jag visste det ju... å gudskelof!
Jaszwill (sätter pistolmynningen mot Kirilovs tinning).
Tig — annars skjuter jag!
Argamakov (griper Jaszwill om armen). Hvad
tänker ni på — ni väcker ju folk!
Nikolaj Subov. Stoppa en duk i munnen! Och
så ut med honom!
Man stoppar en näsduk i munnen på Kirilov och släpar
honom utför trappan.
Argamakov. Och den andra?
Nikolaj Subov. Han flydde.
Platon Subov. Så fördömdt — han slår larm.
Bennigsen. Det hinner han inte. Men hvar är
de andra?
Nikolaj Subov. Skingrade. Somliga blef kvar
i trappan och på borggården, andra i trädgården. Det
blef en sån förskräckelse på dem nyss, när kråkorna
började kraxa.
Bennigsen. Åt helvetet med dem! Vi reder oss
ensamma. Men fort, fort! (Går bort till
sängkammardörren, öppnar den yttre dörren och försöker öppna den inre). Han
har reglat, alltså är han där. (Lyssnar). Sannerligen
sofver han inte! Hvem har dyrken?
Argamakov. Här!
Bennigsen. Öppna då!
Argamakov (till Platon Subov). Håll lyktan.
— 107 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
