Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte akten. Andra taflan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Bennigsen. Sannerligen, de genera sig inte!...
Såg ni?
Pahlen. Nej hvad?
Bennigsen. Tatarinov tog henne under armarna
och släpade i väg henne som en säck.
Lifmedikus Rogerson kommer från höger ut på öfre
trapp-afsatsen.
Pahlen. Nå doktorn, hur går det för er därinne?
Rogerson. Före kvällen bli vi inte färdiga.
Pahlen. Nej men hvad är nu det för slag? Han
måste utställas i denna dag.
Rogerson. Det är omöjligt, grefven. Ni såg väl
själf, hur han såg ut — alldeles oigenkännlig, så ha
de ställt till honom.
Pahlen. De uslingarna! Men att inte generalen
kunde hålla dem tillbaka!
Bennigsen. Hålla dem tillbaka! Vilddjur! De
misshandlade liket.
Pahlen. Hur skall vi bära oss åt, doktorn?
Rogerson. Vi skall göra hvad vi kan — bara
ni låter oss få tid på oss. Två målare håller på som
bäst...
Pahlen. Målare?
Rogerson. Ja visst, de måla honom. Men,
herrarna kan ju förstå — det är inget särdeles angenämt
arbete. Den äldsta, en teckningslärare från
konstakademien, blef så förskräckt, att han så när hade fått
slag. Den yngre är duktigare. Men det skulle inte
förvåna mig, om han också blef hvithårig på den här
natten... Hvad var det jag vidare skulle säga?...
Jag kom ut enkom för att säga något, och nu har jag
glömt det... jag har visst blifvit konstig i hufvudet
117
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
