- Project Runeberg -  Du dåre i denna natt... /
42

[MARC] Author: Frank Heller
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Över missförståndets ocean fortsattes samtalet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

— Men vad? Litar ni inte på mitt ord?

— Jo visst, naturligtvis, men det kan ju dröja tills
er miljon kommer, och under tiden, Gerdt Lyman
hejdade sig bleknande. Hur kunde han trampa i klaveret
på detta vis? När en man grips av en fast och
lyckobringande föreställning om att han är kejsare av Sahara,
miljardär eller Det Högsta Väsendet, har omvärlden en
enda sak att iakttaga: att böja sig för denna
föreställning. Det är farligare att beröva lejoninnan hennes unge
än att beröva den besatte hans tro på sina miljoner, sin
kejsarkrona eller sina gudomliga egenskaper. Det visste
han och i alla fall hade han sagt vad han sagt. I en vision
såg han sin hals i ett skruvstäd av fingrar, och han var
redan på väg att skrika på hjälp, det fick gå hur det
ville. Men hans farhågor voro ogrundade. Hans
sinnessjuke gäst lyfte händerna men endast för att slå sig på
knäna och brista ut i sitt ljudlösa skratt.

— Tills min miljon kommer! Ni är den löjligaste
person jag träffat i åravis. Tror ni en miljon kommer av
sig själv?

För första gången på kvällen kunde Gerdt Lyman
svara ärligt utan att ljuga.

— Nej den kommer inte med posten, det kan jag
försäkra er. Den skall hämtas. Men om ni tror att jag
tänker snylta på er under tiden! Ånej. För att ha litet
att röra mig med, tog jag med mig det här, när jag
gav mig av från Nordpolen.

Hans ansikte lyste av illmarighet. Han stack handen
in i en öppning i trikån och började famla under
kläderna, ej olik de stackars kolleger i dårskapen som man
hundra år förut sökte kurera genom att inympa den
smärtsamma hudsjukdomen. Gerdt Lyman stönade tyst.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:20:17 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dudare/0044.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free