Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Den hemlighetsfulle hotellgästen - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stod han med handen inne i skåpet? Han stod inte som
om han tänkte hämta något ur skåpet; han stod med
handen insträckt i skåpet, som om han tryckte någon
i handen. Skall jag inte hänga in den?
— Nej! ropade gästen och pekade med andra
handen mot dörren. Det var en gest som var omöjlig att
missförstå. Städerskan gick långsamt ut i det hon såg
sig om åt alla sidor och mumlade ord så fula, att de inte
kunna tryckas. Utkommen i korridoren stannade hon
och lyssnade. Gästen tycktes ännu inte ha kommit över
sitt dåliga humör; han viskade för sig själv, och
fortfarande kom hans röst bortifrån klädskåpet. Nu
smattrade en gäll signal — en enda gång, det var kyparens
tur.
Kyparen kom långsamt uppför trapporna. Även han
hade lärt av livet, och hotell Krakau hade inte
korrigerat dessa bittra lärdomar. Han såg städerskans
lyssnande attityd.
— Den! sade städerskan vältaligt och reste sig.
Kyparen petade sig frågande i näsan.
— Vad är det med honom?
— Jag får varken sopa eller hänga in kläder. Han
står vid skåpet hela tiden. Och han svär! Och jag ger
mig hin på en sak: han har sovit på golvet!
— Sovit på golvet!
En ny rasande ringning avbröt deras samtal.
Kyparen knackade på och steg in.
Gästen stod, som städerskan hade sagt, vid
klädskåpet.
— Herrn önskar?
Gästen stirrade på kyparen. Överlade han vad han
skulle beställa? Det såg inte så ut; det såg ut som han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
