Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Den hemlighetsfulle hotellgästen - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Jag trodde herrn kanske hade inviterat gäster hit
upp, sade kyparen och såg med illa dold ironi på det ej
alltför eleganta eller väl städade rummet. Gästen
rodnade.
— Beställ vad jag har sagt och gör inga dumma
reflexioner! röt han.
Kyparen fann städerskan på post utanför dörren.
— Vad sade jag?
— Det var ett fult kolli, medgav kyparen.
— Tyst! viskade städerskan. Nu talar han med sig
själv igen!
De lyssnade bägge. Den irritable gästen tycktes
verkligen fördriva tiden med monologer på samma sätt som
Hamlet. De hörde honom alldeles tydligt säga: — Det
är inte så lätt, när man inte är van. Därpå några
muttrade ord. Därpå ett högt, nästan ropat: — Herregud,
jag funderade inte på någonting annat än vad jag skulle
beställa till frukost! Därpå tystnad. Därpå ett ilsket:
Det svär jag!
Så blev det tyst. Kyparen rätade sig och lade menande
pekfingret på pannan.
— Tag reda på vem han är! befallde hon.
— Jag vet en sak, sade kyparen och gick, och det är
att jag skall ha betalt med detsamma. Han får ingen
kredit av mig.
När han kom igen med maten höll han på att kikna
av skratt.
— Vet du vad han är?
— Nej, vad är han? Städerskan var andlös av
spänning.
— Sinnessjukläkare! Jo, det blir visst en god
behandling, de patienterna får!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
