Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Den hemlighetsfulle hotellgästen - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Han har åtminstone god aptit, sade städerskan
och såg vemodigt på två gigantiska biffar med ägg, två
karotter stekt potatis, två portioner ost, två snapsar
och två skummande ölglas.
— Valutasvin, sade kyparen lakoniskt. Men han
skall betala för två, och kontant, om han vill ha maten.
När kyparen kom in stod gästen vid skåpet som förut.
Han mottog kyparens begäran om kontanter med
synbar vrede.
— Kan det inte skrivas upp? Jag väntar — har det
inte kommit något telegram till mig.
— Nej, där är inget telegram till herr doktorn, sade
kyparen med falsk ödmjukhet. Och vi får inte lov att
servera på rummen utom mot kontant betalning, annars
naturligtvis med nöje.
Gästen strök sig över pannan med den fria handen —
den andra var som vanligt inne i skåpet — och tycktes
grubbla. Kyparen retirerade ofrivilligt. Ville han slåss
om frukosten? Gästen suckade och gjorde en gest som
om han ville draga ut handen ur klädskåpet. Plötsligt
höll kyparen på att tappa brickan, ty gästen ropade
med hög röst:
— Herregud, jag skall bara betala, betala — maten!
Det ingick visserligen i kyparens planer, att gästen
skulle betala maten, men varför behövde han gallskrika
sin avsikt?
Då gästen inte rörde sig, kom han bort till klädskåpet.
Fortfarande var gästens vänstra hand inne i skåpet.
Med den högra plockade han fram pengar och ej alltför
rikliga drickspengar.
Trofast som vakten vid Rhen och döv för signaler
från de andra våningarna stod städerskan utanför.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
