Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. Vari man umgås förtroligt med den bestående ordningens fiender - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Han såg så brännande på Danziger Bucht, som om
han tänkte på de guldmängder, havsvattnet innehåller.
Hans granne hade skyndat tillbaka till sin håla och
grävde i gruset av alla krafter.
— Se här! ropade han. Tag det här! Det är inte mycket,
och jag är ett stackars okunnigt kräk, men jag tror på
er, ni har visat mig någonting annat, än allt det andra,
som jag har sett, sedan jag kom ut — jag menar, kom
hem. Jag började bli rädd för mig själv. Världen var så
besynnerlig; jag trodde, jag hade kommit till ett
dårhus. Ni har tröstat mig. Vill ni taga det här? Det är inte
mycket, men jag har mer. Om ni vill hjälpa mig att
hämta resten, skall det användas till att befria
människorna. Först i Europa — men varför inte i Amerika
också? De rå inte för att de äro sådana som de äro.
Det är därför att de bli uppfostrade av gamla fröknar
i skolorna. Det finns ingenting som fördärvar
människorna till den grad som en sådan uppfostran.
Mannen i sammetsjackan tog likgiltigt den tygpåse,
som räcktes honom. Han strök undan sedlarna, som
lågo överst, och såg en syn, som han inte väntat sig:
guld. Det guld, han förbannat och önskat sig äga. Hur
mycket? Det var svårt att säga, kanske ett par tusen
mark, men guld var det, obestridligen. Han såg med
beslöjade ögon på tygpåsen. Det dröjde, innan han
talade, och när han gjorde det, var hans stämma inte så
vass som när han nyss förbannade guldet.
— Förstod jag er rätt? Vill ni ge detta — detta guld
åt vår sak?
— Det och mera till! Jag vore en skurk, om jag kunde
förbättra denna vansinniga värld och inte gjorde det!
Sammetsmannen tänkte. Han såg på tygpåsens ägare,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
