Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. Vari man umgås förtroligt med den bestående ordningens fiender - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på påsen, på ägarens kläder, som lågo hopvikta i
sandhålan. Han såg länge på ett brunt byxben med violett
rand i mönstret, som indiskret stack fram.
Till slut sade han:
— Tag på er era kläder! Låt oss gå hem till min villa,
så kunna vi tala vidare.
Mannen i sandhålan lydde tveksamt. Det såg ut som
om tanken att visa sig på en badstrand i annat än trikå,
beredde honom den största motvilja. Han såg sig
oupphörligt om. På vägen till villan irriterade han
sammetsmannen i högsta grad genom den envishet och iver,
varmed han placerade sammetsmannen mellan sig själv
och varenda människa de mötte. Eftersom vägen
myllrade av mörkhyade badgäster, liknade deras färd mest
av allt en balett med mycket invecklade turer. Då och
då svor han:
— Satans kostym! Helvete!
På krönet av strandklinten låg en tvåvåningsvilla i
jugendstil. När de stodo på dess tröskel, gav mannen
från sandhålan till ett utrop:
— Jag har sett er förr! Jag tyckte väl att jag kände
igen er!
Sammetsmannen drog ihop sina vita ögonbryn.
Tillkännagivandet beredde honom tydligen ingen glädje.
— När har ni sett mig?
— I natt! Jag — jag var händelsevis på stranden.
Ja visst, händelsevis, borta vid strandkorgarna. Jag
såg er. Ni tog emot tre båtar. De lastade ut packlådor.
Nu förstår jag! Det var vapen till —
— Sch! Sch! Inte ett ord om det härute! sade
sammetsmannen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
