Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10. Stora och lilla hjärnans komplott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det gjorde de också. Kvarteret hade formen av en
månskära; hotell Krakau låg i skärans ena spets på den
konkava sidan; och ett stycke runtom den andra
spetsen, på konvexa sidan, i en stilla gata med träd som
lutade sig över en grön kanal, stod huset som de sökte,
huset med den gröna glaskupolen. Ett stycke av kupolen
skymtade över dess flata tak. Gerdt Lyman stannade.
Jakub Isotzki vid hans sida skälvde som ett asplöv och
satte på sig hatten, som om han varit i templet.
— Är det här? viskade han.
— Här är det. Om jag inte tar fel.
— Det ser besynnerligt ut! Det ser ut som om det
var tomt!
Huset såg verkligen besynnerligt ut. Fasaden var
sprucken av regn och blåst. Den hade inte varit putsad
på flera år. Fönstren voro matta och oskurade, porten
inte struken på länge, dörrklinkan rostig.
— Om det är tomt, kan det inte vara här, ditt fä!
sade Gerdt Lyman. Tror du, att blådåren har bott utan
uppsyn i ett stort trevåningshus? Du är sannerligen
lilla hjärnan. Gå och tag reda på om huset är tomt!
Jakub Isotzki for baklänges som stungen av taranteln.
— Jag? Aldrig, aldrig! Varför skulle jag göra det?
Jag vågar inte!
— Lyder du inte kommando, tar jag varenda pfennig
själv.
— Men vad skall jag göra? snyftade Jakub Isotzki.
Vad skall jag göra?
— Ring på och fråga, om herr Jakub Isotzki bor där.
Det är ett gammalt knep.
Jakub Isotzki smög darrande fram till ingångsdörren
och ringde. Ingen svarade på hans ringningar. Huset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
