Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10. Stora och lilla hjärnans komplott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dödsångest flögo över golvet i entrén, hans
medsammansvurnes klackar, Jakub Isotzkis klackar. Men han fick inte
tid att förbanna handen som smällt dörren i lås, han
fick inte ens tid att utstöta det tjut, som ville upp ur
hans bröst, innan jätten var över honom. Jätten väste
mellan tänderna; en luden näve blinkade i luften; det
regnade guldregn för två ögon som velat se verkligt guld,
och stora hjärnan sjönk in i en medvetslöshet, som var
dubbelt smärtsam, därför att den inte delades av lilla
hjärnan.
När Gerdt Lyman slog upp ögonen igen, var det
skumt. Hans huvud bultade som en stånghammare.
Ett skäggigt väsen var lutat över honom och två ögon
stirrade stelt in i hans. Det gick runt för honom. Med
sina yttersta krafter lyckades han stöna:
— Nåd, mörda mig inte!
Den skäggiga företeelsen sade oväntat:
— Ni är utlänning?
— Ja, jag är svensk, jag är läkare — psykopat —
dörren stod öppen —
— Psykopat? Det gläder mig att träffa en kollega.
Mitt namn är professor Oscar Freudenthal.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
