Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12. I denna natt... - VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
matrosernas sida. Här i huset försiggick ett rått angrepp på
den privata äganderätten; det var hans plikt att
förhindra det och sörja för att gärningsmännen inte
undgingo sin dom. Han beslöt att fylla sin plikt genast.
— Hallå! ropade han till matroserna. Hitåt! Man
plundrar! Hjälp!
Han behövde inte ropa länge. Blåjackorna svängde
in genom dörren som till parad med huggarna lyfta.
Det var i sista ögonblicket, om det råa övergreppet mot
äganderätten skulle förhindras; den tunga dörren, som
trotsat en natts angrepp, darrade på sina hakar; det var
en fråga om sekunder, när den skulle falla in. Männen,
som angrepo den, brunno av upphetsning; de märkte
ingenting, förrän den brittiska imperialismens hejdukar
voro över dem. När de foro runt för att försvara sig,
var det för sent; bedövade av gevärsslagen, voro de
knappt besvärligare att fånga än dagblinda ugglor.
En av dem försvarade sig som en ursinnig; det var
mannen i sammetsjackan. Han drog sin revolver, men
innan han hunnit skjuta, hade en spark på det ställe
där han själv sårade Jakub Isotzki kastat honom till
jorden. Revolvern flög bort i ett hörn. Grinande av
skadeglädje lyssnade Jakub Isotzki till hans
förbannelser.
Anföraren för matroserna, en ung löjtnant, såg sig
omkring.
— Besynnerligt hus det här, sade han. Är det en bank?
Han pekade på den tunga metalldörren.
— Ja ja, det är en bank! sade Jakub Isotzki och
gnuggade händerna.
— Är ni direktören? frågade löjtnanten hövligt.
— Nej, bara kassören, sade Jakub Isotzki på sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
