Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
31
III.
När Romaschoff kom in i sitt rum, kastade han
sig, som han gick och stod, med kappa och sabel
på sin säng. Länge och utan att röra sig låg han och
stirrade i taket med slö blick. Hans hufvud brann,
hans rygg värkte, och han led af en inre tomhet så
stor, som om hans själ icke kunde hysa en känsla, ett
minne, en tanke. Han kände hvarken sorg eller harm
eller ledsnad, men han erfor en förnimmelse af en
kväfvande tyngd öfver hjärtat, af mörker, likgiltighet och
leda.
Den milda aprilkvällens skuggor sänkte sig ned
öfver jorden. Romaschoff låg ännu alltjämt stilla och
lyssnade. Han hörde, huru kalfaktorn ute i tamburen
sakta sysslade med någon metallpjäs.
»Besynnerligt», sade han för sig själf, »jag har ju
någonstädes läst, att en människa icke kan lefva en
enda sekund utan att tänka. Men här ligger jag nu
och tänker på rakt ingenting. Eller är det inte så?
Kanske just det, att jag nu tänker, att jag ingenting
tänker, ändå betyder, att ett litet hjul i min hjärna
är i rörelse. Och se där en ny reflexion, en objektiv
själf betraktelse!... Jag tänker ju alltså...!»
Han låg så länge och pinade sig med dylika, i en
evig cirkel återkommande tvångsföreställningar, att
det slutligen blef honom fysiskt motbjudande. Det
var, som om under hans hjärna sakta trefvade en stor,
otäck spindel, från hvilken han icke kunde göra sig
fri. Slutligen lyfte han hufvudet från kudden och
ropade:
»Haj nån!»
I samma ögonblick hördes ute i tamburen ett
väldigt slammer af någonting, som föll och rullade på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
