- Project Runeberg -  Duellen : militärroman /
35

(1906) [MARC] Author: Aleksandr Kuprin Translator: Erik Nordenström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

35

Slutligen efter en lång, djup, i fallande skala framstött
suck svarade han resigneradt:

»Nej, Hanån... det är onödigt, låt vara! Sätt fram
samovaren och spring sedan bort till mässen efter min
kvällsvard!»

»I dag går jag absolut icke dit», hviskade han
till sig själf. »Det går icke an att så där hvarje
dag tråka ut folk med sina besök. Och det är för
resten icke svårt att se, att jag icke hör till dem man
längtar efter.»

Hans beslut att denna afton stanna hemma tycktes
alltså vara fast nog, och dock sade honom redan en
inre stämma, att han äfven denna dag, liksom de flesta
andra dagar sedan tre månader tillbaka, skulle komma
att aflägga ett besök hos herrskapet Nikolajeff. Hvarje
gång han vid midnattstid sagt farväl åt dessa sina
vänner, hade han med harm och blygsel öfver sin egen
svaghet och karaktärslöshet gifvit sig själf sitt
hedersord på att det nu skulle komma att förgå två, tre
veckor, innan han förnyade sitt besök. Ja, han hade
till och med beslutat att alldeles upphöra med dessa
opåkallade visiter. Och så länge han befann sig på
hemvägen, under det att han klädde af sig, ja ända tills
han somnade, trodde han det skulle blifva honom lätt
att hålla sin föresats. Natten förflöt, morgonen
randades, dagen släpade sig långsamt och motvilligt fram,
aftonen kom, och åter drog honom en oemotståndlig
makt till denna fina och prydliga våning med dess
varma, ljusa, hemtrefliga rum, där lugn harmoni,
förtroligt och glädtigt samspråk och — framför allt — en
ung, förtrollande kvinna alltid väntade honom.

Romaschoff satte sig på sängkanten. Det var redan
mörkt, men han kunde dock utan svårighet urskilja
föremålen i rummet. O, hur vämjdes han ej hvarje

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:20:27 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/duellen/0037.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free