Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
44
»Stepan! Var det ordonnansen, som kom?»
»Det där sade hon med afsikt!» tänkte inom sig
Romaschoff. »Hon vet ju så väl, att jag alltid brukar
komma vid den här tiden på dagen.»
»Nej, det är jag, Alexandra Petrovna!» svarade han
högt men med osäker röst genom den öppna salongsdörren.
»Ah, är det ni, Romotschka! Nå, kom in, kom
in! Hvad går ni för bakvägar?... Volodja!
Romaschoff är här!»
Romaschoff steg in, gjorde en tafatt bugning och
började, för att dölja sin förlägenhet, torka sig om
händerna med näsduken.
»Jag föreställer mig, Alexandra Petrovna, att ni
för länge sedan är mätt på mina besök?»
Han försökte säga detta i en lätt och skämtsam
ton, men han erfor genast en pinsam känsla af hur
krystadt och otympligt hans ord föllo.
»Hvad pratar ni nu åter för dumheter!» — utbrast
Alexandra Petrovna. »Var så god och sitt och låt
oss dricka te!»
Seende honom rakt i ögonen med sin klara,
forskande blick tryckte hon, som vanligt, kraftigt hans
kalla fingar med sin lilla, mjuka och varma hand.
Nikolajeff satt, med ryggen åt dem, vid ett bord,
som nästan försvann under massor af böcker, ritningar
och kartor. Han skulle före årets slut ånyo göra ett
försök att vinna inträde i generalstabsakademien, och
sedan flera månader förberedde han sig med rastlös
flit till denna svåra examen, som han redan tvenne
gånger förgäfves sökt aflägga.
Ihärdigt stirrande i den framför honom uppslagna
boken räckte han — utan att vända sig om — öfver
axeln handen åt Romaschoff och sade med loj och grof
stämma:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
